Det var natt
och det var tyst

och jag gick i en dimma,
såg träden vaja, sjön glittra
av orange måne

i brand.

En bit ut på det blå
himmelshavet
hade den stigit
och lagt sej

som en ståtlig blomma
i mina förundrade ögon
omfamnade den mig

och jag satte mig
och började tala till den.

Vi två, bara vi två
i natten,

i dagg
och mot gryning

började den långsamt
smälta bort i mina händer.

Glittrade på vattenytan

och flöt in i de första
solstrålarna på min kind.