sakta smyger sig ljuden på

jag skulle lyssna innåt ...

sedan minns jag bilderna så klara

förnimmar dem på min näthinna

möts av dess rena spröda enkelhet

sakta suddas bilden ut löses upp

jag skulle se mig med öppenhet...

begravdes bland tångråsuggor och maneter

det sjönk in i mig genom porernas öppningar

jag förblindades av motljusets bländkrafter

sakta löstes konturerna upp inför mig

jag skulle känna mig begåvad...

det fanns ljus utan brännkraftens hetta

mindes ljuden inom som slog emot mig

kände hur bilden föllsönder i kanterna

inramad av dimma flöt tillvarons intryck

synen förde med sig insikterna...

blåbären var större och fler

gräset tätare och grönare

molnen blev till ett molntäcke

inbäddad i grumlighet fann jag det nya

något som mättat som gett mig hunger

synens försämring gav mig perspektiv

ett jag redan lärt men som jag glömt

jag var då ett barn med skadat öga

nu mindes jag färdigheterna jag erövrat

jag levde som det barn jag en gång var

det sommarens sol och bad då bjudit

som att se i det magiska undervatten