det sista jag såg före jag drunknade

var hålet i vaken

då det iskalla vattnet fyllde min mun

visste jag

det var sorgen jag inte kunde rädda dig

som var sänket



Ta inte på dig skulden

den är dina vedersakares

och mitt, som är för hudlös bland altarbordets gäster

Jag skulle tvätta dina fötter med mina tårar

och torka dem med mitt hår

Om det hjälpte dig