Ta av dig hatten. Bocka djupt. 

här kryper sanning fram stegrar

sig som häst vettskrämd. Ta min 

hand under tallkronans längtan 

2012 det år då poesin vann över 

meditation. Jag såg dig ur min 

inre kunskap. Likt jagad lycka 

min text är åter punkter skrivna 

till envar. Du en dammig dröm 

intryckt i nåt hörn 

som när livet stillnat alltid på

något märkbart vis mig 

berör 

dina gator blandade med doften 

av ett tea ett som länge framkallade 

så mycket att illamåendet 

steg det var inte kamomill nåt 

fruktigt ton av aprikos 

det är aldrig vi och alltid vi 

och alltid förblir jag den där 

konstnärinnan fast hemlig,

gömd som väntar dig som hon 

Thåström genom äktenskap 

barnafödslar 

men du något mycket motsatt

likt realismens vägg och hon 

förstår förstår nog mycket väl 

likväl som du aldrig någonsin 

förstod förstod människan i mig 

hur väl jag kunnat älska 

då älskade oss än