VEMODIGA VARSEBLIVNINGAR

flugan på rutan
kryper fram som en rymdfarkost
stiger över skogstopparna
far bort genom sfärerna
vidare ut mot världsalltet

fylld med mörk energi
kramar sorgen ur trasan
täpper till svarta hål
med kärlekens grödor

som ett vitt ströende stjärnfall
avlossas flugan
genom kvantmekaniken

när matematiken dunstat
när fysiken kroknat
när kosmologin svartnat

lägger sig de förbrukade dagarna
likt fredsduvor i drivor

inget annat
än utrivna kalenderblad
av vemodiga varseblivningar