Kärlekstunnel åh min älskling. Vi pulveriserat våra känslor och sprider ut det över havet, över ängarna och över allt som en gång var vi. Som att stiga ur limousinen, med högklackade skor du sätter ner foten på röda mattan. Ditt bländvita leende fotograferna älska. Jag lunkar efter, mer som en betjänt känner mig vilsen där jag står som en annan fågelskrämma. Jag betraktar folk omkring dig. Lyckligt ovetande med ditt stela leende. Du hör inte den show som de andra sprider falska rykten. Rönnbär och kastanjer bildar en höstbukett. Sockervadd, popcorn och chokladdoppad mjukglass. Med smak av sensommar. Men ändå, min älskling. Kärlekstunneln får vänta. Vänta på att mogna. Under tiden kan vi åka bergochdalbana. Den tycker jag symboliserar oss. Jag köper biljetten, ger den ena biljetten till dig. Vi kysser varandra utan inlevelse. Utan passion. Mer som avslagen champagne. Jag halsar flaskan. Till sista droppen. Imorgon är det en ny dag. Då ska jag bli bättre. Då ska jag ta tag i mitt liv. Men nu, just nu. Vill jag inget hellre än att vinna förstapris vid chokladhjulet. Du älskar choklad. Och jag, jag älskar dig. För att helgardera mig köper jag hela raden. Du ler och det gör även jag. Så jag ger dig nyplockade rönnbär och kastanjer. En helt vanlig dag. En helt ovanlig dag. När månen skymmer solen i din blick. Och jag andas den förlorade sången om livets skörhet som guldfiskar simmar runt Saturnus ringar då jag stundtals väntar på inspiration att måla ett porträtt av trädens årstider. Med lätta penseldrag mellan lycka och sorg.