Du vackra ros av köttslamsor, Du hål av fuktig mylla,
jag dyrkar Dig helt villkorslöst och ber en stilla bön
om att Du låter mig få glänta på ridån och fylla
Dig med min lilla tennsoldat – mitt skrattretande kön.


Ack helvete, jag trånar, ack jag lider, ack jag suktar,
jag åtrår Dina safter, jag räds inte nån bacill.
Jag skiter blankt i om du både stinker, osar, luktar
av sur kebab och tonfisk, eller ljung och kamomill.
 

Om blygdläpparna Dina är nariga och torra,
eller slemmiga som snor är för mig totalt egalt.
Och vad det gäller tempen så skall jag icke knorra
om det är hett som lava eller ishockeyhallssvalt.
 

Du må ha blemmor eller vårtor som en krans kring grottan
och krönt densamma med en stor och dallrig leverfläck.
Ack likafullt så vill jag vara ögonen i pottan
som spejar Dig i hugget när Du släpper piss och träck.
 

Hårlös som ett spädbarn eller luden som en apa,
det rör mig ej i ryggen jag vill ha Dig nu direkt.
I dagar, veckor, månader ditt geggveck jag vill lapa,
och sedan kan jag runka till min egen andedräkt.
 

O, ljuva gruvhål, läckra sumpmark, mjölka mina safter
i denna vedervärdigt underbara symfoni
av klanger och av satser; kom och töm nu mina krafter
i ett crescendo rymmande en mjölkvit eufori.
 

Man kallar Dig för framstjärt, mutta, mus, och blygd och fitta.
Vi alla vet att grisskärt barn har namn i överflöd.
Jag höjer ej ett ögonbryn om Du ger mig en smitta,
Du är för mig centralare än vatten, luft och bröd


Jag föddes av en fitta, i en fitta vill jag vara
när jag från denna värld, extatisk, strax skall ta adjö
Jag sticker in mitt huvud i Din svålbeklädda snara;
så sätt igång och knip ty i Ditt sköte vill jag dö.