Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Tiden stillar allt

Min hand rör sig stillsamt

Över hällens nu kallnade hårdhet

Förut varm av solens obarmhärtiga strålar

 

Livet,Jorden,Himlen

 

Växlar mellan skönhet och förfall

 

Jag ser in i dina ögon

som är det som består längst

 

 

I mitt inre

Av ditt yttre

 

Funderar på om det är där vi finns för evigt

I våra ögons kristallklara djup

 

Vetskapen om att mörkret,ljuset för evigt slingrar om varann

Får mina tankar att smulas sönder

i den skarpa skottlinjen där de ständigt möts

 

Mörkret har inga känslor

Ljuset värmer men är lika kallt


Övriga genrer av Hopplös själ
Läst 115 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2020-07-01 17:13



Bookmark and Share

  Fredrik Axelsson
Den här dikten fängslar mig för att jag upplever att den sticker ut från dina tidigare verk som jag har hunnit läsa.

Det är en ytterst varsam öppning som låter sig utforska den hårda hällen - det som har bildat en skorpa i själen. Jag ser definitivt den röda tråden med ljuset och solen i både den första och den avslutande delen, det är elegant.

Det som berör mig mest är att diktjaget skickar iväg en fundering: /"...om det är där vi finns för evigt

I våra ögons kristallklara djup"/

Dikten söker sin adressat. Finns du där, känner du som jag? Vem är denna Någon? Kärlekens starka blick framträder bergfast ur tillvarons växlande och suddiga förfall. Det är vackert belyst, det är liv.
2020-07-01
  > Nästa text
< Föregående

Hopplös själ
Hopplös själ