som vandrar genom trädgården

susningen

om du lägger örat mot rymden, hör du

genomskinlig klar och het, gudarna talar dig till 

och du vaknar med pärlemorrand i håret

havsblå ögon, skälvande bröst

du ska stå där av rymd förklarad då du ser 

havets hästar betar av strandgräset

galopperar över skumtoppade vågor


och rymden fylls av fjärilar som fötts ur sina puppor