Röd hade ej längre några alternativ att göra i spelet. Det var därför åter svart vid draget. Morgonen hade gjort entré som om de båda spelarna ingenting märkt. Ljuset hade kommit smygande och övertagit scenen från nattens effekt som fått skenet från den tända och lilla lampan att kunna sprida sitt sken och lysa upp tillvaron. Men antagonistens hand rörde sig inte. Det var som om det ju ändå inte behövdes. Röd var besegrad och fråntagen första platsen. Motståndaren skulle dock aldrig mer föra en pjäs. Han hade stelnat i en evig posé. Lämnat in strax före den stora finalen. Kroppen satt lätt framåtlutad, med huvudet som intensivt involverad in i slutet. Bara att ögonen var ej längre seende. Han hade följt sina föregångare in i den stora glömskan.