Du återvänder hem i grynings timman
längs Themsen där i dimmans gråa land

Men vaknar snart uti latenta drömmar
du vet så väl att du fått blodad tand

adrenalinet har en inre styrka
som djuret i dig inte kan stå mot

I varje bön och varje bortglömd kyrka
du vände dig att synden leda bot

Men köttet är ju svagare än anden
på nytt du smyger i ett mörkt kvarter

Som tvingad med en slipad kniv i handen
du mot de trånga gatorna beger