När allt som vi så flitigt använder för vår scenkonst lagts tillbaka på sina platser och när köksfönstret visar ansiktet för mig och vi konstaterar att inga som tidigare varit en del av vår tillvaro kommer tillbaka och man hör man kvidandet från den fallande tystnaden inom oss
Då i gryningsljuset efteråt då verkligheten slår till marken Talar Scenassisten med en visselsignal om pjässkifte.
Då utbreder det sig först en lång tystnad och mina för detta vänner har blivit räddhågsna och makar sig bort från Skeendet. Alla dessa rörelser levs dock upp av våra mer Hårdhänta morgonlekar då vi inte längre kan vara
Till nytta för någon.
Men vi har glömt gubben som det bakomliggande rollspelet skapat. Men det tycks vara för sent På hans plats finns blott ett tomt böljeslag, När jag sluter ögonen tror jag i min fåvitsko att det här är kanske sista gången.