Nu har solen gömt sig bakom molngardin
och silverdroppar
klirrar på grannens klädstreck
faller med ett frasande mot jorden
en gräsklippare irrar över
det daggvåta
floden sjunger med lejonbröst
bred och rusig stormar den fram
lössläppt i sin fåra
krispig syremättad luft andas
rusande i det svaga ljuset
Var det här vi var någonstans
i denna undanflyktsterräng
under höstens flikiga kam
som sträcker sig mellan flod och äng

Vresig mognar björkens löv om hösten
deras kronor mulnar först
till gallgrönt mörka
Men bland furornas eget skuggland
slår soleld ned i gläntorna
förlöser de tankar
som vintrar sig fast
i tungsinnets land
när naturen går till vila
Desto skönare tid nalkas
med vårens ljusa röster
hoppets och glädjens
jublande sånger

som då vår törst släcker