Ett horn av mörkret_en del av ljuset.k.17

Svävande i luften,såg den namnlösa igenom
den täckande slöjan,hur figurer tumultartat
klättrade på varandras axlar.Och hur svagt
glaserad glöd i deras ögon ibland mättades
med ett hett,orangt skimmer.I detta
ögonblick rörde sig kropparna som
kvicksilver i en termometer och ur
deras strupar hördes ilskna utrop.

*Ned med SömnambuliIism!*

Och så snart de ropade ut,hördes en smäll
ovanför dem.Sedan skar ett skarpt ljus som
lyste upp rökpuffar.Något bekant flimrade
i dem.ETT NAMN ville bryta sig loss ur
munnen,men genom extrema luftrörelser
skakades hon av sjunkningar.Och just då
fångade hennes hörsel frekvenser,vilka hon
hade hört tidigare.Hon rös till och viftade
med händerna.Utnyttjande detta,fångade
en vindstöt henne och kastade kroppen över
vallgraven och sköt in den i vattnets rotations-
-rörelse.

I vattencirkeln kryllade SIFFROR!

*Hennes Förbytta hjärna*som har tappat
funktionens analys om blixtsnabba förändringar
i rymden,greps av förvirringen.SIFFRORNAS
vakande uppmärksamhet lät inte vänta på sig.
HORDEN kastade sig framåt och tvingade kroppen
att snurra,värre än ett vindkraftverk.Håll fast vid
de sista resterna av det personliga jaget,den
utmattade ansiktslösa krävde till slut.

"Lemmar!Ställ mig omedelbart
på*Mina*Lemmar!"

Men SIFFRORNA tröskade kroppen,som murbruk
i en cementblandare och förde DEN därmed till
den högsta kontaktpunkten för fysisk koncentration.

AV TRYCK FRÅN OVAN,INRE OCH YTTRE
*BLOD_NYCKEL*kokades av oxidation,heta gaser.

"Färdig!"
"Print!"
"SKANNA!"
"Skrotavfall på en sekund!"

En bult skramlade.SIFFRORNA grep kroppen
och placerade DEN mellan de digitala plåtarna.
Membran började pulsera...

*EN KOD* FLÖG BORT OCH
EN SPRINGA ÖPPNADES UPP...

f.f prs.tbc...