i rummen utan redovisning

                fann jag deportationerna och diskbänkens öde år

        och till ålderdomliga gester förförd av charmen i kaotisk vänskap

               önskade jag hett förlåta mig själv nervositeten,

                                     att få jordfästa såren

                        min vänstra axel var den sommaren gungan i din dröm

           och jag tror vi gav liv åt en fjäril med en glödande kurva

                     ritad i blod på sin vinge

  och i timmarna vi bodde, i tankarna vi levde tedde sig framtiden dyrbar

         argumenten allt mer övertygande och otaliga

                            de flödande förvirringarna,

                                   flagranta, odödliga

   jag växer för att se minnet samla mig...i en fiktion fylld av vallmo och avklädd avgudadyrkan,

          i huggormens månad, blåmärkt av hungerns vokabulär,

    i den vidgade sprickan i dysterheten där berättelsen sväljer sina första ord,    

glömmer vart den går...

                            men fri...som i det första andetaget

                      efter den sista bekännelsen..