Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
giv akt, rym, ge upp


sergeanter


det hände mig äntligen
och jag bad joe vrida upp sin gamla rock
det är livets proscenium, ixats provhytt
vi möttes för första gången

jag tog henne dit jag alltid går
offroad i stan, högt uppe
bort från folk och upp i himlen
hon skrev mitt namn i stjärnor
jag vägrade gå hem
med förtäckta hot om självmål

vi är en kult isär, jag undrar om hon vet
vi är de som vägrar ha sitt hem innanför väggar
vi är den hemliga klubben
som inte vill tvingas göra statskupp

vi kontrollerar mellanhänder och sergeanter
vägen mellan den blinda klassen och den slagna
det är lätt för det finns inga kvar
det finns ingen kvar som vet vad som pågår
fredrik varnade oss om detta, vår fixering
runt det där med frihet som motsats till kontroll

vi är högerhandsadepter
spionerar bara på din zeitgeist
av ren vetenskaplig nyfikenhet

jag bad att hon förledde mig
med en brokig skröna
även jag vill ligga i en flaska i ett hav ibland
även jag vill glömma bort att lura och bli lurad
hon var blyg och tveksam

men så steg solen upp över vår klippa
och hon slog mig rasande
yrande om ett hål i tiden
om att rymma, rymma och ge upp
hon tilltalade mig med blida ögon
som att jag var utsänd från en konklav
och att hon accepterar mig likväl
som publik till hennes sorti




Fri vers (Fri form) av Joakim P Udd
Läst 355 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2019-10-15 05:37



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Joakim P Udd
Joakim P Udd