DRÖMVÄRLDEN

I min drömvärld
är jag stark
jag vågar allt
och ingen
kan stoppa mig
eller säga att
den jag är
inte duger
bara är fel
och äcklig

drömmens rike
är en flykt
från allt jobbigt
all min smärta
ensamhet
och ångest
försvinner sakta
byts ut mot fantasi
där världen är ljusare
och där ingen blir sårad

tårar strömmar
längst mina kinder
verkligheten gör så ont
det är bara i mina drömmar
som jag är fri
det blev min enda
flykt från allt
och likt en fjäril
så flög jag bort
vacker och färgrann
mot solen
högt ovan världen
så såg jag kärlek
jag fann hopp
och en frid

skillnaden
mot min verklighet
är som svart och vitt
som eld och vatten
jag var dömd att
om och om igen
lämna allt det ljusa
och gå igenom
samma smärta
om och om igen

sen försvinna i fantasin
där ingen smärta finns
ingen överger
eller slår
där ingen jagar mig
en värld där jag
inte gör fel
är fel
där jag inte behöver
bli straffad

jag vill likt en fjäril
kunna flyga
mot ett annat liv
långt bort från allt
som nu är en del av
ett plågat sinne
där demoner lurar
bakom gardinerna
redo att plåga

jag brukade tro
att jag förtjänade
det jag fick gå igenom
att monstret som var jag
det fula och förvridna
den svaga och lättsårade
lilla varelsen
som en gång var liten
men växte upp snabbt
trots de vilda lekarna
så var jag inte bara ett barn

jag var den enda
som slogs
mot skuggorna
som tog över mitt liv
mer och mer
kvävande
med en hand över min mun
så kämpade jag
för att inte drunkna
och förlora
det eviga kriget
som alltid finns kvar
i djupet av min själ
där mörkret lurar

men i det mörka
fann jag plötsligt
en sort styrka
som blev allt större
minnena försvann
sakta sakta
tills det var ett blekt
suddigt minne
som togs över
av en sakta
växande glöd
som nu lyser

och även om jag
fortfarande kan falla
så reser jag mig upp
om och om igen
det gör så ont
men smärtan
är ett tecken
på att jag trots allt
lever och inte
bara i en dröm
där allt är en lögn

utan min fantasivärld
som jag nu inte längre
kan hitta tillbaka till
och kanske var det menat
att jag skulle vakna upp
för att inse
att trots all smärta
så vill jag leva
i den här världen
som definitivt inte är perfekt
där smärta och ångest
kommer och går
likt årstiderna

men det är den värld
som jag vill vara en del av
och jag kommer leta vidare
efter den styrka
som gör mig modigare
och som gör mig mer levande
jag hoppas på att kanske
någon dag
kunna hjälpa andra
som fastnar i fantasi
för att kunna överleva
precis som jag en gång
när jag var liten
fastnade i