En halvkväden visa
skulle jag vara lyckligare
om jag hade tusen följare på Instagram?
skulle jag vara hippare
om jag klarade mig bättre i poetry slam?
skulle min poesi bli antagen,
utgiven, distribuerad och marknadsförd
av de "riktiga" förlagen
och skulle min röst då bli hörd?
eller skulle jag sitta hemma precis som nu
och undra vad det passar sig att skriva om?
skulle jag våga skriva mera om sånt som är tabu?
och inte fega och försöka vara så jävla lagom?
är man utgiven på ett "riktigt" förlag
vågar man då släppa ut mera av det man vet?
åtminstone får man knappast längre 15 år i Gulag
och när det gäller vad jag vet
kommer ni kanske för evigt att få leva i ovisshet
alla sanningar tål ju inte dagsljus
men ska man välja att bara hålla tyst och spela med?
gränsen mellan rätt och fel blir allt mera diffus
men det är lika bra att inte förorsaka några jordskred
och vara nöjd med att jag får hålla på med mitt och vara ifred