Så paralyserad, av dina blå, även om jag vet att det hela är en dröm.

Att veta hur verkligheten ser ut gör mig sårad, öm.

Att acceptera är en utmaning, jag vägrar, denna utarmning.

Jag ber att hoppet aldrig skall ge sig av, att någonstans finns land, på detta hav.

Havets färg påminner om dina blå, även om hela havets mängd, är en bråkdel av den kärlek vi delar, vi två.