Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Du målade svart läppstift på solen

 

 

Jag lät mig förföras och förgöras

när du viskade i min strupe

att du aldrig ville skiljas åt:

Det skämtet lämnade

ett gruvhål i mitt bröst.

 

 

Men du fortsatte ockupera mina drömmar,

ristade sudoku i min blodpump,

lade krokben för sorg och slentrian,

och fintade mig

till ett purpurfärgat paradis.

 

 

Du skrattade kryptonit i mina lungor,

smekte bort mina krigiska ögonlock;

så att jag fick en 24/7-biograf bland tisslet

och oavbrutet tvangs beskåda

ditt begabbande pergamenthjärta.

 

 

Du målade svart läppstift på solen

så att gryningen skuffades undan

och att det sotfärgade lystret

vaggade mig sömnlös

till det gråblödande fördärvets ankomst.

 




Fri vers av Judas Ekholm VIP
Läst 252 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2019-10-31 04:21



Bookmark and Share


  Briza media
Jag läser in en stor, passiviserande sorg i denna dikt. Om att fastna i vakumet efter en viktig kärlek som försvann och tog all livsgista med sig. Lämnade diktjaget skamset väntandes kvar, beslutsam att aldrig igen tro på det purpurfärgade paradiset. Mycket sorgligt och fantastiskt berättat.
2020-10-20

  Staffan Nilsson

Jag gillar allt du skriver, men säger det inte alltid.
Denna, liksom allt annat, nästan allt annat, är Sturm und Drang.
Konstigt nog behövs SuD idag.
Jag vet inte varför, vet någon?


2019-10-31

    Lena Staaf VIP
Smärtsamt vacker dikt om att inte våga eller förmå sig till att släppa in kärlek.
2019-10-31
  > Nästa text
< Föregående

Judas Ekholm
Judas Ekholm VIP