Om hon visste hur hon ska säga
för att han ska bli nöjd

Hon har lärt sig
att stryka honom medhårs
då spinner han som en katt

Ibland säger hon något fel
då drar hans ögonbryn ihop sig
och blir som taggiga busksnår

och det uppstår en djup
bekymmersrynka i hans panna
en krater där det mullrar

exploderar, sprutar het, svart lava
så länge som hon fortsätter
att missköta sig

Men nu öppnar hon munnen
och alla de instängda orden
väller fram, stryper lavan

Anpassningen har nått
den yttersta gränsen.