Som en dröm om det otroliga,
krossade liv och allt det oroliga.
Stegen tar oss en bit på vägen,
folk som gråter, är trasiga, någon är självmordsbenägen.
Vad vacker den är, det vi kallar världen.
Vi gör oss redo för färden.

En resa mot det magiska,
bort från det tragiska.
Jag kan se det på håll,
det är inom räckhåll.
Livet banar vägen, välkomnar med en banderoll.

Som ett magiskt transportmedel,
lycka som drivmedel.
Där det annars bara fanns sorg, så förändras allt till ett ofarligt rusmedel.
En hemlighet, står inte på någon löpsedel.

En karta som målas i ditt inre,
för att finna en lugnare plats, något mindre.
Går inte att hitta med gps,
det är djupare än så.
Allt vi inte kan förstå.