Ibland, som i schack eller andra 'rävspel' kan det bli en
till synes vinst av att till synes offra något.
Vare sig det är en pjäs eller en människa,
sig själv exempelvis.

Du vet nog själv hur något sådant kan gå till.
Du hade kanske först tänkt offra en annan människa
för möjlig egen vinning.

En bekant eller rent av en främling som plötsligt kom
i din väg, kom dig att som omedelbart känna att
'här fanns någonting att vinna'.

Men då det sedan verkligen gällde,
du gick emot dina egna intentioner och 'brandhärden'
du skulle kunna undkomma själv,
du istället kom att rädda någon annan än dig själv ur.

Du skulle inte kunna som förklara ditt eget beteende
med att du var full, blivit plötsligt religiös eller gått
med i 'hopplösa själars klubb'.

Ibland spelar en själv schack med ödet och så bara
blir det som det blir.
Du fick bollen av den som vaktade målet,
du drev din lyckosamt över planen,
befanns vara i ett fint läge med
'raka vägen till en öppen chans'.

Men av någon anledning du själv inte kan förklara,
lät du genom att passa,
chansen gå till en förvånad kamrat som nätade flott via krysset.

Trots att du i stundens hetta befarade att skottet skulle fara ut
över ribban eller resultera i 'stolpe ut'.
Kanske ville du undvika givna hurrarop och applåder,
dunk i ryggen och lagkamraternas eviga kramstund.

Som i blygsel du stundom vänder sidan till och ger
någon du knappt känner, själv chansen att glänsa.
Trots att du nyss genom ett till synes tornoffer,
fick uppleva hur motståndaren 'gick i fällan'
och du själv rusig av stunden, ändå med sänkt huvud
yttrade ett som förläget 'schack matt'.