står där i regnet rostar ännu mer
drömmer om tider som varit då solen sken
då människor var normala
vårdade allt som var
ställde undan mig i förrådet om vintern
pumpade mina däck till våren
så jag flög över asfaltsblommorna
men nu finns jag snart inte mer

människan har dragit ut i krig mot sig själv
blir sitt eget fördärv