I en spegel som jag har finns inga minnen kvar.
I skärvorna på golvet där jag går visas bara mina öppna sår.

Världen har blivit mindre nu.
Jag kommer aldrig mer att älska nån som du.

Det ekar tyst i min mörka trappuppgång.
Om du är döv för mina dikter vill jag skriva dej en sång.

Utan din varma glöd är det alltid så kallt i mitt hem.
Ett fruset hjärta längtar efter dej igen.

Jag bedövar mina sinnen.
Allt för att förtränga alla minnen.