Får vi natten till skänks
alla dess ådror och stygn
ensamheters lågmälda våld
driver ljuset genom oss som nålar
tvånget att älska villkorslöst
dagens flyktiga timmar

i området emellan, vandringsleder
markerade med fingeravtryck i sot
sigill i stelnande kåda
frånvaron av gränspostering
mellan död och döende,
mellan levande och drömt

mörkrets tunna suturer
tecknar ett alfabet för sömn
ett språk vi inte talar
men förnimmer som ett andetag
i ögonblicket innan
i regnets silverstygn längs glaset