Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ur havsspegeln

Såg vi en varelse av molnvit sten
med ristningar i kroppens veck och linjer
genomsköljd av oceaner
av bly och smakrikt blod
sade, detta är ljus
detta är glömska
detta är strändernas sand
upphettad till hud av glas
en kupol av smältande luft
en hand varsamt kupad
om den glödande jorden


Fri vers av Grävling
Läst 170 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2019-11-30 21:12



Bookmark and Share

    ej medlem längre
Ingen fångar som du, i ett bildspråk som är outstanding, hur vår jord och vi är symbiotiskt förbundna med varandra, ett levande väsen och en markant känsla av död och undergång som närmar sig.
2019-12-01

  Ulf Carlsson VIP
Instämmer med Lenas kommentar!
Associerar också till gårdagens fina SVT-program, "Skogen i vårt inre", med samma antropomorfa bildspråk och panteistiska, nära på animistiska natursyn, som verkar genomsyra dina dikter, även denna!

2019-11-30

  Judas Ekholm VIP
Jag blir avundsjuk på dig; du är SÅ himla bra! Fortsätt välta tråkigheten! :)
2019-11-30

    Lena Staaf VIP
Sätter min förhoppning till den varsamma handen som ska rädda det överhettade jordklotet.
2019-11-30
  > Nästa text
< Föregående

Grävling
Grävling