Jag kramar tjära ifrån händer
Det blir svart, svart svärta
Jag kramar natten så den vänder
sig ifrån mitt hjärta

Stjärnor syns ej i kompakta
Det som sluter sig lik lava
flyter fram så stilla sakta
Slukar den som inget hava

Slukar den som inget vilja
Det är jag som ej fått kraften
Som om något lyckats skilja
mig från att jag har inte haft den

Så i mörkret som jag stirrar
Fokuseras bara inget
Flackar och förrirar
Jag mig uti ingentinget,