jag märker att jag gråter när jag går

stillsam vätnad 

omsluts av en rodnande himmel

morgonen gäspar sömnigt

blickar ut från molnkuddar och himmelssäng

öppnar sina blå portar

för dagen att inträda

fragment av tider som flytt

fyller upp luckor av minnen

likt en adventskalender

där alla luckor blir öppnade samtidigt

jag märker att jag gråter när jag går

stillsam vätnad

i morgonbrus

något är för alltid förlorat