Där svarta getter en gång betat bland diamantkristaller av snö.
Jag följer dem med blicken av klaraste akvamarin.
Deras saga jag hör nynnas till tonerna av lenaste vita liljor i midnatten då månens sken smeker tystnaden och stillheten.
Ändå tåren finner sin väg bland sorgsna lodjur i sin färgprakt i harmoniska nyanser av skimrande guld och svartaste onyx.
Våra emeraldgröna vingar för oss på livets resa där natten omfamnar morgonen vid enhörningens bergstopp.
Jag blundar och färdas med bland ett hav av pärlemorskimrande minnen av tiden som var vår en gång innan havssköldpaddor tände sina ljus och skänkte oss lyckosamma önskningar.
Vinterns alla snöflingor med hopp om harmonisk jul, jag somnar med ett leende, om än i smyg.
Renarnas bjällror hörs i min barndoms förväntansfulla magiskt glittrande
drömvärld.
När jag vaknar jag ser de svarta getter förvandlas till diamantkristaller av snö.
Och sagan tar sin vändning.