Käre måne, du har följt mig under många år och har så ofta lyst upp min väg.
Jag minns så väl då du följde min nattvandring en ensam vårnatt på de tomma gatorna i Majorna, du var då som en stor rund strålkastare där du hängde över Masthuggskyrkans tornspira.

Nu är du mitt nattsällskap i söderled där du lyser upp Atlantens livfulla hav och jag ser hur du starkt lysande och helt full speglar dig i det stora havets yta.

Jag känner mig trygg med ditt sällskap men det finns en kraft hos dig som smittar av sig på mig, jag har så svårt att sova då jag vet att du vakar och väntar på mig för att få en pratstund.

Jag talar helt tyst med dig där jag sitter på balkongen i den ljumma natten, du har svar på mina livsfrågor som ständigt kommer till mig. Vi har så olika tidsperspektiv du och jag, du har alltid funnits med sedan allt livs början och mitt rätt långa liv är som ett kort ögonblick för dig.

Jag är glad för mötet med dig i natt för jag fick svar på en fråga som jag burit med mig en tid, nu känner jag frid inom mig och kan åter gå in till sängen för en skön vila medan du vandrar vidare runt jorden.
Tack för att du finns för mig!