Det finns i det fördolda åtskilliga
begåvningar som glömts bort
eller helt eller delvis förbisetts
i litteraturhistorien,vilka ligga
likt mumier i sina dammiga
kryptor,
tills någon litterär arkeolog
finna dem i bokantikvariatens,
boktravar.

Däribland hör den franske tidnings-
mannen och författaren Charles
Barbara ( 1817-1866 )
vilken bör dammas av något,
för den rättvisa denne förtjänat.

Det bör ankomma på varje
hedervärd lektör och kritiker
i vars egenhet utmärka sig
efter prestation,
som ådragit sig läsarens intresse,
avfärda beundran och smicker
liksom ignoransen över
världens miserabla belägenhet.

Barbara`s vänskapskrets bland
de sk,"Poete`s malade" däribland
Baudelaire,Nadar mfl,
blev som ett kollektiv av frisinnade
bohemer och fritänkare där han
intog en lågmäld profil och var
mer journalistisk än poetisk.

Denne vattendrickande realist var
mannen som öppnade Baudelaires
ögon för Poe och även mannen
som introducerade den första
kriminalromanen i frankrike.

Hans egna noveller som utmärktes
av udda individer med underliga liv
imponerade även på den bortskämde
och kräsne Baudelaire.

Charles Barbaras så grönskande
livsgren bröts dock grymt av,
när han förlorade sin familj i en
epidemisk sjukdom,
varvid hans psyke bröt ihop,
och intogs på vårdanstalt,
där självmord genom hopp från
ett fönster,ändade hans liv,
men hans själ ligga väl bevarad
i bibliotek och antikvariat,
som en litterär mumie.



*