Det är så mycket lidande här.
Giftig kemi i ådror.
Jag äcklas.
Äcklas.
Ont ska med ont fördrivas !?

Nä.
Funkar inte.
Ondska ackumuleras blott.
Växer.
Till blodiga cancerhjärtan.

Hos oss
var allt normalt.
Man tog livet av sig utan större hallå.
Idag gör man sånt nummer av skiten.
Skryter i svart jävla skitig dödspoesi.

Tidstypiskt !

När jag klämde av mig högerarmen
kunde jag inte ens skjuta sil.
Inte vänsterhänt.
Ingen annan arm att sticka i.
Och glasögonen tog jag aldrig av mig.