Om det hände just år noll,
spelar ingen viktig roll.

Hon Maria, Josef han,
hemmakvinna, timmerman.

Josse jobbar mest med bräder,
Mia går i mammakläder.

Stjärnor brinner över dem,
när de går mot Betlehem.

Många går i denna natt
för att skriva sig till skatt.

Under tiden grunnar karl´n
hur hon kunnat bli med barn.

De har kelat så försiktigt,
aldrig legat hop på riktigt.

Tydligen så finns det stunder,
då man tvingas tro på under!

Men att hitta ett hotell
som har rum blir svårt i kväll.

Josef hyr ett enkelt stall.
Där finns plats i alla fall

och Maria i en ramp
börjar sin förlossningskamp.

Ensam lider hon i värken.
Gossen fylls med födslomärken.

Panna, händer, fötter, sida
har hon särskilt tvingats vrida.

Dessa märken skall bli sår
ungefär om tretti år.