LYCKLIG VAR GATAN

minnet av lyckans essens bleknar
hatiskt hörde jag
aningslöst förakt yttras

låt de där som fått komma för att
njuta vår välfärd
städa rent vid sopstationerna

hjärta gråter över
hatets innersta väsen
alltid sitter det djupt rotat

FÖDD ATT TJÄNA

min första vän mannen blev
på min gata stod han
stadigt rotad var hans själ
i den sörmländska myllan

när jag kom cyklande
vinkade han glatt
med piassavakvasten

höll upp med sin sopning

munnen med de glesa tänderna
signalerade ett glatt hej

tidig varje morgon sopades porten
pensionsåldern var passerad
vi bytte några ord i vänskap

en ny kvast fick han som belöning
varje år av den välvillig hyresvärden

jag blev bjuden på kokkaffe
i hans lilla etta med bakgårdsläge

för välkommen skulle
jag känna mig på gatan
trots att jag var invandrare

© Bosse 17 december 2019.