Nu är det tid att tänka på våra medmänniskor vars julminnen inte ger den goda varma känslan som de flesta av oss upplever. De som julen påminner om rädsla, utsatthet och nedvärdering.
De med en barndom där det hela tiden tydliggörs att ditt värde är minst i familjen. Detta kan ha varit genom minst, eller minst värdefulla, julklappar, om några överhuvudtaget. Där syskon eller andra i familjen får bekräftat hur duktiga de är, detta i direkt jämförelse med dig som får motsatsen bekräftad.
De vars minnen av jul handlar om hur andra berättat hur trevligt och bra deras jul varit medan den egna mest har handlat om att försöka hålla sig undan från föräldrarnas bråk. De där julen mer handlat om utdelning av skuld istället för glädje.
De där alkohol varit en huvudingrediens under julen och minnena av föräldrar som vars beteende är helt annorlunda och skrämmande i jämförelse med det beteende som brukar vara. Även dåligt beteende ger trygghet om det är konstant.
De vars julminnen bara stärker deras känsla av ensamhet och övergivenhet.
Genom att tänka på dessa medmänniskor kan vi förhoppningsvis bli öppna nog att se dem, höra dem och erkänna dem. Det är inte mycket som krävs för att börja nya och godare julminnen. Det kan räcka med ett par välmenande ord, en god handling eller ett äkta leende.