Mina tankar vilar nu hos min mamma.

En ensam stund, lite vemodigt, tänker
jag på varför det kunde bli så här svårt.

Hennes godmanskap för de i området
eller är hennes sociala utspel om mig,
det som jagat mig under alla dessa år.

Jag vet inte,
men jag är inte i hennes liv inte längre.

Fanns ofta hos henne.

Tills min "död" som hon sa.

Varför vill så många se mig det?

Är jag allas onda tankar, gärningar?

Är jag den dotter av gud som ska frälsa er?

Ni säger er vilja ta allt som är mitt, ett rike..
så stort att människohjärnan inte kan föreställas
inte kan bära en offerkrans likt den gud, skapelse
o vanära ni påminner mig om, finns i era hjärtan.

Ska jag tillåta er att plåga mina grannar med elen?

Ska jag förkasta den plan vårt rike för evigt skrivit
till de barn, som vuxit och nu behöver få vila i frid?

Mina tankar vaknar nu, finns inte längre i himlen..
min mamma är inte längre min födelse.
lika lite som ni är i mitt..

Vem är ni som hämnas min mamma genom mig?

Varför denna hämnd?

En ensam stund, lite vemodigt, tänker
jag på varför det kunde bli så här svårt.

Där människor bara är avundsjuka
där råder febern, i omänskligheten.

Så kanske det inte är signal-el ni känner
och poliserna som inte tror på det, är fel
personer att be om hjälp av, ett medium
som känner av spänningen i luften är så
onödigt, för det är ju bara att prata med
grannarna om hur störande nätterna är.

Första gången de höll på i min närhet
då reagerade jag säkert som de flesta..

Och samhället hjälpe och stöttade mig
utan att jag behövde berätta något om
det konstiga som jag upplevt men den
här gången bestämde jag mig för att dokumentera.

Jag överlevde

Till de grannar som nu brottas med terrorn
måste ni tro att det ligger verklighet bakom?

"-Vi slutar inte förrän hon är avliden" ekar i mitt inre
så det är där man hamnar, i sitt inre under en attack?

Jag vet inte om det kommit upp, men kan ni se det?

Skeppet