Hatet det bränner, ilskan jag känner
Lögner de sårar, men ändock: Inga fler tårar

Pressen som trycker, pulsen som rycker
När livet känns svårt och kraven gör det så hårt
En svärta utan dess like, i dystopins djupaste rike
En konstant imma, förvirrad i nattens eviga dimma

Sökandes melankolins slut och vägen ut
Omvärlden blott försvårar, men ändock: Inga fler tårar