Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Zäta

Hon kom genom tiden
gyllene mild och från evigheten spunnen
som ett bestämt minne i solen
hennes mjukhet i blommorna av trädgårdssången
jag har sett henne i andra rum, i andra liv
hon förändras aldrig, hon vet vad hon bär
hon passerar men stannar kvar i sårens dödlighet
hos personen hon lyser
hon finns i natt levande
sedan all begynnelse och de stora mörkren mellan då och nu
som havet har brusat och vad hon inte glömmer i min själ av ensamhet
enkelheten i hennes dagar och när det svalnar i det tunga huvudet som livet
lagt på mitt bröst




Prosa av Shush
Läst 168 gånger
Publicerad 2019-12-27 23:58



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Shush