Om våra könsorgan och transfobin
Om döden ses som den sista gränsen
vi till varje pris vill undvika
så verkar könsorganet
som identitetsbestämning
för vissa människor
vara den näst sista.
Om inte den lilla människan med snippa
får kallas flicka
och den med snopp
för pojke
utan av transpersoner blir förbjudna
att ge sig själva namnet efter det könsorgan de fått
då har vi hamnat i det nya kriget
som nu begåvats med begreppet
transfobi.
Den debatten är inte helt oneurotisk.
MEN
det finns också något biologiskt synligt
som vi inte pratar om särskilt mycket
och det är PAIS - partiellt androgenokänslighetssyndrom -
som innebär nedsatt känslighet för det manliga
könshormonet testosteron.
INIS = intersexuella i Sverige är en intresseförening
för människor vars kön inte har gått att fastställa.
Att vara intersexuell innebär att man föds med inre
system eller yttre könsdelar som inte är enbart
manliga eller kvinnliga.
Det gör att man vid födelsen inte kan avgöra
barnets kön.
En "kvinna" berättar:
- Det dröjde länge in i vuxen ålder innan jag
gjorde min sexuella debut. Jag väntade tills jag
träffade någon jag verkligen var kär i, innan jag
vågade berätta om mitt underliv.
Ett verkligt tufft öde !
Hör hur hen "löste" problemet!
Hen väntade med att visa könsorganet/könsorganen
"TILLS JAG TRÄFFADE NÅGON JAG
VERKLIGEN VAR KÄR I".
Det går alltså att bli kär i en person
utan att ha setts nakna och utan att ha
haft samlag.
Intressant !
En doft av romantiken.......mitt upp i eländet.
INIS uppskattar att det finns omkring 6 000 personer i Sverige som har ett tvåkönat tillstånd.
- Om jag skulle önska något från samhället är det att ta upp det här i skolundervisningen och informera personer på olika myndigheter att detta existerar. Jag tror att det skulle göra stor skillnad, säger N.N.