Medan en njuter kaffedoft och hittar väg till kärlek

står en annan i vägskäl bakom slöjdimma och gråter

skrattexplosionen lovade glädje

tystnade i saknad

Mildaste sånger kunde inte lindra smärtan

Innanför ögonlocken allt det blödande

i samma sår

Sprickan i spegelbilden avslöjade det rämnade hoppets ruin

I glipan mellan kärleken och sorgen trängde sältan ut

blandades i insjöns vaggande sötma