Klimatångest. Numera kan man ha klimatångest. När jag var ung kunde man ha atombombsångest. Det hade jag. Jag var inte rädd för själva atombomben, jag var rädd för att människor skulle använda den i ett krig, och de konsekvenser som det skulle få. Precis som man nu inte är rädd för klimatet, utan vilka konsekvenser för människorna som klimatförändringarna kan leda till.

Jag kunde nog tänka att det inte var någon idé att planera allt för mycket inför framtiden. Jag trodde inte att jorden skulle gå under, men jag trodde att jag själv inte skulle bli gammal.

Att jag sedan bara lät åren gå utan att försöka ta reda på vad jag egentligen ville göra, och inte skaffade en utbildning till det som jag inte visste att jag ville göra, hade andra orsaker än atombombsångest.

Men jag kan förstå hur den som är ung idag kan känna.

Min klimatångest (eller klimatoro?) vaknade för ca 3-4 år sen. Den kunde ha vaknat 2009, när det var ett klimatmöte i Köpenhamn, och skrevs en hel del om klimatförändringar. Jag antar att jag läste om det i tidningen, men det kan inte ha gjort något som helst intryck, för jag minns ingenting av det. Om jag överhuvudtaget tänkte något så var det antagligen att detta inte hade något med mig och mitt liv att göra; jag skulle vara död och begraven långt innan det började hända något konkret.

För 3-4 år sen läste jag en lång artikel på engelska som handlade om allt som hotade mänskligheten och livet på jorden. Som jag minns det var det mycket om ökningen av koldioxidhalten och dess konsekvenser; smältande isar, höjd havsnivå, tinande permafrost, översvämningar, torka - hela köret. Men även alla andra tänkbara hot, vulkanutbrott, asteroider, epidemier... artikeln bara fortsatte och fortsatte, det tog aldrig slut, jag slutade läsa, jag scrollade (jag läste på nätet), jag gav upp, jag orkade inte läsa hela texten.

Jag förträngde det jag läst och fortsatte leva mitt liv som vanligt. Tanken på att något av det jag läst om skulle kunna bli verklighet var outhärdlig. Och hur som helst skulle jag väl hinna dö innan det blev allvar?