Inkastaren vankar rastlöst kring tamburen,
Borstar de inkräktande höstlöven tillbaka över tröskeln
Gästerna svek idag; hans blick sökte dem förgäves
Mellan fönsterribbor och krukblommors grenverk

Idag är inget mer att vänta
Men imorgon

Fasaden är hög, och den är ingen kuliss
Men i pentryts hägn råder ett konserverat lugn
Trotjänaren bakom det gistna skrivbordet
Räknar förstrött sina arbetade timmar, och gäspar

Idag är inget mer att göra
Men imorgon

Förplägnaden var sparsam men togs välvilligt emot:
Pulverkaffe dracks ur en glöggmugg av papp
Värmande inför det vintriga vinddraget utanför
Vi säger tack för dagen och lämnar friden kvar att råda

Idag är inget mer att säga
Men imorgon