Vår texts hemförlovning
Vi som brukade befinna oss längs nattens mörka varsel kände alltid av textens närvaro
Så fort vi kommit innanför grindarna
Och spektaklet började spelas upp på kalkstenväggarna på kyrkomuren
Vi gör det bekvämt för oss
Medan vi sluter ögonen och
Går in i nattens märkliga ljudvåg
Där kristallina barn har samlats framför altaren
Varvid deras sång åstadkom en märklig hänryckning
Vi övriga var allt från gamla gubbar och gummor till ungdom, som levde vårt liv igenom detta mörka varsel
Allt var ju ett med jorden och rymden
Med en verklighet som doftade förväntan
Prästernas ansikten i svarta stärkkragar
Lade upp en märklig stämton över rummet
Som ledde oss ini en verklighet
Med iskalla toner som fick oss att glömma våra kroppsliga tillkortakommanden in till
Växelsången som fick tak och väggar att vibrera