Bland läxor och pjäxor i mildvintern
Hon kammar långsamt sitt hår och sina tankar. Fäster några testar och håller ihop. Väggarna blir till minnen och verkar aldrig kunna förlora sin rätt till existens.
Hennes smärta är av den svårläkta sorten och allt kommer från en känd källa. Den går aldrig att ösa till att bli något tomt. Hon är ingen spillra men hon bär på en spillras krona.
Hon leker med tankar och de leker med henne. Får henne att falla samman i den vildaste sorg. Får henne att omfamna liv och stillhet. Hon är inte densamma och det går inte att veta alldeles säkert vem som äger rätten till förändringen.
Måhända det lärande livet och läxorna som följer i dess spår
Dagarna och nätterna lägger sina baddande omslag. Hon samlar sig, hon vet hur, medan hon fördelar sig rakt in i verkligheten.
Verkligheten har ömsom smekt och värkt sönder. Verkligheten är det sannaste hon mött. Ingen tid går att ta bort. All tid är inte en gåva om man inte möter den som den man är.
Tid går att förlora. Så går tankarna medan en slags långsamhet söker sin hamn inom. Vintern är mild och det känns konstigt.
Fri vers
(Fri form)
av
Elaine.S
Läst 227 gånger och applåderad av 7 personer Publicerad 2020-01-19 20:34
|
Nästa text
Föregående Elaine.S |