Mörka moln på min himmel som annars är så blå
Ingen kan riktigt veta varför det är så
Min himmel som annars är blå, den skyms av sorg och minnen av det som var då.
Sagda ord och gjorda handlingar som man ångrar så
de följer mig vart jag än gå
Hur jag än vill förändra så finns det kvar ändå
Av solen skingras mina mörka moln och himlen blir åter igen vackert blå
Vackra himmel så blå, så blå