Lågan av raseri har tänts
inom mig, växer, växer, stadigt.
Eldens lågor stiger upp och
bränner mig, jag vill skrika
av smärta, gråta för att släcka branden, men inget
kommer. Inget hjälper, en hjälplös flamma av ilska.
Jag kväver mig själv.

Elden slukar mig, klättrar upp,
upp, och förstör det den nuddar,
mig.
Men det är ok, låt den brinna,
låt den sluka, låt den, jag vill slukas.

För vad bryr du dig om jag slukas?
Det var ändå du som gav liv till gnistan,
du hand som födde mig.
Jag är fast med noll kontroll.

Du hand som födde mig, kväver
livet ur den kärlek jag bär.
Du är roten till min vrede,
men är du fröet?
Fröet bakom roten, från allt växte?

Den magiska världen av
pappret och pennan är min
enda tröst, min distraktion
till världen utanför.

Min vilja måste hållas stark,
starkare än min ilska.

Men vad brinner starkast,
Min ilska eller min kärlek?

-Hpdqxho Glnwrqlxv