Jag har snart inget mer att säga.
Allt är på plats.
Det är ju så lugnt och skönt nu
när polisen har vaknat och vill ta fast bovarna.
Vården skulle kunna ha det bättre...förstås.

Men numera oroar jag mig mest
för den seismiska aktiviteten.
Kontinentalplattornas mani.
Det känns rimligt.
Jag tror jag går och väntar
på en skjuts framåt.
En sjuhelsikes åktur.
En surfarvåg.
Jag borde väl vara rädd
men det är ju så jävla lugnt.

Jag har dessutom tagit reda på
var det närmaste skyddsrummet ligger.