Nedåtgående spiraler av förlorat hopp som göms i daggvåt mossa
morgonen är en tidlös ynnest
det lockar mer med fria drömmar
fyllda av frigjorda neuroser, en själ som sträcker på sig
Behov som undantrycks, men undermedvetet drar i varje neuron
är det en mänsklig boja som är universell?