Vi kom till knytkalaset...
Började tömma bilen på det
vi hade med oss... Då kör en bil
intill oss, chauffören vevar ner bil-
rutan och säger, har ni ingen blomma
med er till paret som ordnat festen, det
hade han, TJUGO ROSOR, HAN TÄNKER
PÅ ALLT, VET HUR DET SKALL GÅ TILL..

Så bra sa vi...

Vi börjar gå mot lokalen där vi skall vara, men
vi ser i ögonvrån, han håller buketten i handen
samtidigt som han tittar åt vårt håll och så stänger
han bagageluckan, vi hör ett skrik, vi stannar
till och vänder oss om, HAN STÅR SOM FAST-
FRUSEN MED DEN FINA BUKETTEN HÖGT
UPP I LUFTEN, BLOMMORNA ÄR DÅ
AVKLIPPTA... EN DEL HÄNGER
TRASIGA KVAR...

Vi viftar till med händerna i luften, oj, oj...

Då öppnas dörren till lokalen där vi skall vara
det är långt ute på landet, inga andra hus eller
affärer i närheten... Men ett utmärkt ställe
att ha fest på, ingen som kan klaga om
musiken skulle bli för hög...

Då hör vi en röst som säger:
- Här saknas nå´t... Vi skulle ha haft en blomma...
- Men Kalle kommer ju... Han har ju alltid en fin
bukett med sig, så det ordnar sig...